…nästan lite för perfekt. Ju mer du tänker på det, ju konstigare känns det. Det är perfekt men ändå saknas det något. Något som borde finnas men som fattas på kalaset. Längst nere i korridoren öppnas en dörr på glänt och ett blekt ansikte, inramat med svarta flätor syns i den mörka dörröppningen. Smått chockad blinkar du till och dörren är stängd. Du måste ha sett fel och vänder dig om mot kalaset igen men på golvet framför dig sitter det en docka utan huvud.